Det sekulariserade imperiet från Peter den store till Katarina den stora (1682–1796). Peter I (den store) inledde en reformperiod utan tidigare motsvarighet i Rysslands historia.

Omvandlingen inleddes 1698 då Peter återkommit från omfattande utlandsresor och undanröjt motståndet inom släkten mot sitt trontillträde. Både i militärt och administrativt avseende utgjorde den svenska stormaktsmodellen ett föredöme för den unge tsaren. I stället för de opålitliga gardestrupperna streltserna som han lät upplösa uppsatte han en reguljär armé som likt den svenska finansierades genom skatter.

I motsats till den svenska armén tvångsrekryterades såväl manskapet som de adliga officerarna till livslång tjänst. Under 1700-talets lopp kom en stor grupp kosacker att förstärka den reguljära armén. Den första ryska flottan trädde i verksamhet i början av 1700-talet.

Det svenska kansliet tjänade som förebild vid omorganisationen av den regionala och centrala förvaltningen och breddningen av dess kompetensområden. Kyrkan underställdes 1721 den statliga lekmannaledda heliga synoden och religionens roll som legitimitetsgrund för tsarmakten tonades påtagligt ned.

Moskva fick i det sekulariserade Ryssland träda tillbaka som huvudstad för Sankt Petersburg "fönstret mot Europa" grundat 1703. Bojarduman som funnits som rådgivande församling sedan medeltiden ersattes av en senat med en regerings funktion. Även skolväsendet reformerades och byggdes ut och särskilt den tekniska utbildningen fick ökade resurser för att svara mot en västinspirerad satsning på industri och manufaktur.

Nästa