Tsar Peter erövrade 1710 återstoden av Sveriges baltiska provinser. August II återtog sitt polska välde. På hösten 1709 landsteg en dansk armé i Skåne men besegrades av Magnus Stenbock vid Helsingborg 1710 och måste lämna landet. På hösten 1712 överförde Stenbock en armé till Tyskland för att marschera mot Polen. Han besegrade en dansk armé vid Gadebusch men tvingades i maj 1713 att kapitulera i Tönningen i Holstein.

Karl XII:s vistelse i Turkiet utnyttjades av turkarna för att göra tsar Peter medgörlig i de rysk–turkiska tvisterna men medförde inga fördelar för den svenske kungen. På hösten 1714 lämnade han Turkiet och anlände i november till Stralsund. Samtidigt inregistrerades nya nederlag. Tsar Peter erövrade Finland 1713–14 på våren 1715 anslöt sig Hannover och Preussen till Sveriges fiender och svenskarna fördrevs från tysk botten.

Efter återkomsten till Sverige i december 1715 koncentrerade sig Karl XII på att genom olika militära åtgärder möta det generalangrepp som förbereddes mot Sverige och företog bl.a. ett omfattande men misslyckat överrumplingsanfall mot Norge 1716. På hösten 1718 gick general Carl Gustaf Armfeldt med en mindre styrka från Jämtland mot Trondheim samtidigt som kungen själv med en armé på 40000 man gick till angrepp mot befästningssystemet kring Oslofjorden.

Vid belägringen av Fredriksten vid nuv. Halden dödades kungen av ett skott 30 november. Krigsmakten kollapsade till stora delar och 1719–21 företog ryssarna härjningar längs den svenska östkusten från Norrköping till Piteå medan danska stridskrafter attackerade västra Sverige.
Fredssluten 1719–21 medförde svåra förluster för Sverige som förlorade sin stormaktsställning till Ryssland. I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län Ingermanland Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin och Hannover fick Bremen och Verden.

<Förgående